Vem är Stuart?
För att göra en lång historia kort:
Jag hade flyttat ihop med min sambo för ca 1 år sedan och vi delade vårdnad med mina föräldrar på våran fina cockerspaniel på 8 år. Tyvärr så blev han akut sjuk och vi fick ta det tunga beslutet att låta honom somna in i höstas. Det gick 3 månader innan jag inte kunde bärga mig längre. Från att alltid växt upp med hund till att plötsligt stå utan, den känslan är obeskrivlig för den som aldrig har upplevt den förut. Jag önskar inte ens min värsta fiende den känslan av tomhet och orättvishet.
För mig var valet enkelt. Vi skulle adoptera en hund som inte hade något eget hem. Min dröm sedan barn. Men eftersom familjen alltid har velat haft hund från valpstadiet så har det bara blivit så. Men, nu var det min tur att bestämma och så blev det.
Stuart kom till oss via en ideell organisation som hjälper övergivna, vanvårdade och hemlösa hundar att finna nya hem. Att adoptera en hund är en noggrann och granskande process av den nya familjen. Det krävs telefonintervju och hembesök innan de bestämmer sig för den rätta familjen.
Vi var överlyckliga över att få hämta hem vår nya familjemedlem!
De två första veckorna var ett rent kaos. Stuart var nervös, stressad och osäker. Han högg efter fötter och händer, kunde inte slappna av för fem öre och hans puls var skyhög. Han vaktade allt han kunde vakta i rädslan av att få det omhändertaget av oss människor.
Den största utmaningen för oss var nog att få honom trygg i sig själv och lära honom att människor inte vill honom illa, utan tvärtom.
Det har gått 5 månader sedan han flyttade in hos oss och skillnaden är galen. Det är också kul att höra andra människor som träffade honom i början säga att det knappt är samma hund längre. Nu kan han hälsa på människor utan att morra och hugga efter dom. Han kan gå fint i koppel och eftersom han lär sig otroligt fort kan han redan massa tricks. Jag älskar utmaningar så Stuart var verkligen en hund som jag kunde sätta tassarna i på riktigt, och än är vi inte klara! Det blir vi nog aldrig om jag tänker efter! 😉
Målet är att kunna bli godkända och fullfölja en MH (mentalbeskriving) som man kan göra på alla hundar. Under ett MH går hund och förare igenom en bana med olika moment där hundens beteende dokumenteras.
Två år till så är vi där! 
