hundochhem.blogg.se

Vi tog med oss lite fika och satt och kollade ut över Stockholm, väldigt mysigt. Vi var nästan ensamma där uppe, bara några träningsmänniskor sprang uppför backen.

Fast egentligen började äventyret när vi skulle ta oss nedför. Mattias sa att vi bara kunde gå nerför backen, "skidvägen". Vi gick nämligen uppför på baksidan där det inte var så brant.

Jag sneglade ner för stupet och kände att min höjdskräck kanske skulle behövas övervinnas denna kväll. Så vi började med små steg smyga oss ner för backen i det fuktiga gräset. Det var halt och vi båda halkade till några gånger. Tillslut stannade jag upp och kände att det inte kommer att fungera den sista biten. Sååå brant! Vi såg en stig som gick mot sidan och ditåt såg det inte lika brant ut. Vi vandrade försiktigt åt det hållet, vid det här laget hade det börjat bli väldigt mörkt. Från ingenstans kommer ett stup och vi inser att vi står i något galet cykelspår mitt i skogsdungen! Jag och Mattias sattes på ett riktigt klättringsprov kan man säga. Vi skrattade så att vi grät, eller jag gjorde iallafall det. Det var så sjukt roligt. Vi började ta oss nedåt på ett strategiskt sätt. När jag höll i min telefon och lös med ficklampan så klättrade Mattias med min handväska och tvärtom. Tillslut kom vi ner och Mattias kunde inte andas ordentligt för att han hade fått så mycket damm i halsen från allt grus som vi lämnade efter oss när vi gled på rumpan på vissa ställen. Det är såna här spontana äventyr som man kan titta tillbaka på och skratta hejdlöst åt. Om bara någon hade sett oss där i backen så hade det inte sett riktigt klokt ut kan jag säga! 😂 

Just nu sitter vi på Älvsjö konditori och äter frukost, vårt favoritställe! 

Snart ska vi begå oss mot media markt eftersom Mattias telefon gick sönder. Haha! Trevlig helg alla! 🙊