hundochhem.blogg.se

Sen kom jag hem och jag tyckte att livet direkt kändes bättre när jag kom innanför dörren! 😁

Killen har åkt på fotbollsderby och jag njuter av att få äta min egen middag och ha TVn alldeles för mig själv. Jätte skönt! Snart ska jag orka ställa mig upp och gå en lång promenad innan solen försvinner. Stuart har tyvärr fått vara ensam längre än vad han brukar idag och det mår jag aldrig riktigt bra i huvudet av. Alla hundägare förstår mig i det tror jag. Hur duktig hunden än är att vara ensam hemma och hur mycket man än försöker intala sig själv att 4 timmar inte alls är någon fara så finns den där ångesten och oron i magen under alla dessa långa 4-5 timmar. Och det räcker inte alls för att lugna magen när man upprepade gånger försöker tala om för sig själv att lagen faktiskt säger max 6 timmar utan rastning. Ångesten kommer långsamt att äta upp dig oavsett allt detta. Det bara är så. 

När man skaffar hund så är det SUPERVIKTIGT att man tänker igenom detta. Hur länge kommer vi behöva lämna vår hund ensam om dagarna? Hur långa promenader och hur mycket stimulans kommer vi att orka och kunna ge vår hund både innan och efter att hen har varit ensam hemma en längre stund. SUPERVIKTIGT!

Tack och lov så finns ju Länsstyrelsen och Jordbruksverket och Djurpolisen i vårt avlånga land. De tar hand om de djur som det kommer in anmälningar på. De hjälper de hjälplösa djuren som inte kan tala för sig själva. Alla dessa människor som jobbar för att djuren skall få en rättvis levnadsstandard är hjältar för mig. Minns ni den där hunden som blev slagen av sin husse för att hunden inte vågade springa över den hårt trafikerade vägen i Spanien? Jag skrev om honom för några veckor sedan. Det är sååå viktigt att vi gör anmälningar på dessa saker, att vi inte blundar och tänker "det där är inte mitt ansvar". För jo, det är visst ditt, mitt och allas ansvar att djuren mår bra. 

Min svärmor tittade ner för sin balkong för något år sedan och upptäckte något väldigt hemskt. Balkongen under henne var täckt med tidningspapper och avföring. Hon var relativt nyinflyttad men hade redan märkt att det ofta luktade äckligt från kvinnan som bodde en trappa under henne. Någon gång när vi var där och hälsade på så låg det urin i trapphuset och i hissen. Om det nu var av de två schäfrarna som kvinnan hade hemma vet jag inte men mycket antydde på det. Min svärmor var modig och la in en anmälan på detta hos länsstyrelsen. De tackade för hjälpen och uppdaterade henne med informationen om att de hade varit hos kvinnan och lagt in ett antal anmärkningar som hon var tvungen att ändra på inom en viss tid. Vad som hände sedan vet jag inte men nu har hon bara en schäfer kvar. Och den går hon inte längre än till sopphuset med. Jag har själv mött henne i trapphuset i Näsby Park och jag kan säga så mycket som att denna kvinna inte alls ser ut att vara särskilt frisk själv.. Då undrar jag varför man inte omhändertar båda hundarna från allra första början så både hon och dem slipper lida. Men jag kan inte säga mer än såhär då jag inte har hand om detta fall. Tyvärr. 

Nä, nu tycker jag att vi som har våra friska och glada hundar hemma ställer sig upp och tar en lång och härlig promenad i skogen med våra bästa vänner, för det är vi värda allihopa!

Vi hörs! 👋